Ja, tamejfan. Inte illa. De snor Pavlina Scasna från KIF Örebro, och enligt intervjun på hemsidan är hon jävligt sugen på SM-guld 2008. Passar ju fint det, för det är det nog fler av Malmös spelare som är. Nästa säsong kommer bli fantastisk, snart har vi inte en enda spelare på plan som inte är från ett eller annat landslag.
Ju längre tid som går efter namnbytet och allt tjafs omkring det, desto enklare blir det att acceptera allt det nya. Hudkräm och töntnamn och publikapplåder till Widding-Perssons son(?) på födelsedagen, jag kan ha överseende med det... Även ett mycket autonomt hjärta som mitt kan i smyg glädjas över alla pengarna, som möjliggör saker man knappt kunnat drömma om tidigare.
För LDB FC Malmö knyter proffsspelare efter proffsspelare till sig, seriösa flerårskontrakt som tydligen inte bara handlar om fotboll, utan även om chans till jobb för de som väljer att spela här. Och ju fler bra spelare som flyttar hit, desto mer attraktivt blir det för andra att följa deras exempel.
Enda tråkiga är att vi inte har fler spelare som fostrats länge i föreningen. Det är något särskilt med egna produkter, det kan man inte förneka, men jag antar att det kommer med tiden.
Malmö kommer inom kort att vara Sveriges största, bästa och proffsigaste lag, och det ska bli så otroligt spännande och kul att följa utvecklingen. Så får vi väl stå ut med hudkrämssponsorn och misstanken om att pengarna kanske betyder mer för dem än vad fotbollen gör, för ibland helgar ändamålen faktiskt medlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Malin Levenstad, Emma Stålhammar, Emelie Ölander och Cecilia Kotte är alla fostrade i föreningen sedan barnsben. Och de allra flesta är skåningar och slog faktiskt igenom i Malmö. Man kan inte få ett världslag endast på spelare från egna föreningen, men Malmö har plockat i närliggande områden och omvandlat dem till bra spelare. Som ex Caroline Jönsson, Therese Lundin, Nilla Fischer, Emma Wilhelmsson, Therese Jönsson och Lina Nilsson. Frida Nordin och Therese Sjögran hade redan debuterat i a-landslaget när dem kom till Malmö, men det var här dem blev stora stjärnor! Jag tycker Malmö är ett bra exempel på att ta fram unga förmågor. Och egentligen, hur många egna spelare från egna föreningen har slagit igenom stort i a-laget sedan 1970? Faktiskt inte så många.
egna spelare är skojigast, men så länge de gör vad de ska och visar en lojalitet med klubben är det väl egentligen mindre viktigt var de kommer ifrån?
och ja, ibland kanske det är ok att vara lite hudkrämstöntig om det innebär att det finns stålar att skapa ett lag för.
Skicka en kommentar