Yey!!

Manon Melis har skrivit kontrakt för tre år! Fy fan vad bra.

Wet t-shirt contest...

...eller kanske snarare wet shorts contest, så såg det ut igår på IP. Jag orkar inte bli förbannad, så jag ska inte skriva något utförligt om villkoren för dam- respektive herrlag, men det är svårt att föreställa sig att till exempel MFF skulle acceptera - eller för den delen ens ställas inför utsikten - att behöva spela på en plan som ligger halvt under vatten.

Nåväl. Jag är väldigt glad över att nya matchställen inte blev pastellrosa eller något annat "tjejigt", vitt är stilrent och snyggt och inte så långt från det ljusblå, men när himlen öppnar sig så är det kanske inte det allra smartaste. Är det detta "snyggare fotboll" syftar på - att man i princip kan se spelarnas underkläder när det regnar? Dagar som igår kunde de väl få spela i bortaställen, som lämnar lite mer åt fantasin.

Så... Själva matchen då? Av förklarliga skäl var spelet kanske inte så lysande, även om vi satt och garvade åt en del av händelserna på plan. Det blev många piruetter, glidningar på mage à la Anja Pärson, hål i luften när bollen tvärstannade i någon av de små sjöarna, och nervösa räddningar på mållinjen av Carre och co. Man insåg hur vana Malmö är vid att spela snyggt, just för att sådant inte funkade igår. Bälinge var faktiskt det bättre laget i första halvlek, fler långa bollar och mindre finlir. Som tur var kunde LDB anpassa sig, och andra halvlek hade de grepp om sånär som på några svettiga minuter alldeles efter 1-0-målet. Extra beröm den här gången till Sjögran som agerade både försvarare och anfallare och gud vet allt på en och samma gång, Manon Melis för målen (det kunde mycket väl blivit hat trick och mer därtill), och Frida Nordin för att hon som alltid slet som en galärslav.

Nästa vecka vill jag gärna se Nanna Johansen spela.

EM-kval

Visserligen är jag Malmö-supporter av hela min själ och hela mitt hjärta, men när landslaget spelar kan jag acceptera mål även av spelare från andra klubbar. Dock gläds jag idag åt att både Therese Sjögran och Therese Lundin bidrog till nya 7-0-segern. Spelare som alltid brukar prestera bra, men som jag av någon anledning inte är överförtjust i. Fast om de gör mål i VM också så lovar jag att revidera min inställning på den punkten.

Jag vill dock börja med att förbanna mitt gym. Deras tv-apparater har någon sorts lås, så att de enda kanaler som går att få in är sådana som sänder skräp. Skit, helt enkelt. Heterosnusk, heteromoralism, imbecilla spelprogram, imbecilla komediserier, och helst sådant som innehåller flera av dessa komponenter. Ingen damfotboll så långt ögat når. Jag som trodde att jag skulle få springa några kilometer med vacker utsikt, ack så jag bedrog mig.

Sedan vill jag även förbanna min flickväns tv, som bestämt sig för att den enda av våra 13 kanaler som inte skulle funka idag var TV4+. Såklart.

En reflektion:
Alla pratar om Hanna Ljungberg och hennes skador. Och ja, hon är en fantastisk spelare, ja det är jävligt trist både ur sportslig och mänsklig synvinkel att hon är skadad igen. Men det är knappast på henne allena det hänger? Då skulle jag bli klart mer förkrossad om Victoria Svensson blev skadad. Eller Caroline Jönsson för den delen.

Så ett par önskemål:
Kan inte Frida Nordin få spela från start? Och kan inte Kicki Bengtsson göra come-back i landslaget?

Shit vad vacker...

...tabellen ser ut nu. Äntligen äntligen fick de spö, Umeå. Hoppas att allt deras äckliga hej-vi-har-vunnit-en-miljon-matcher-i-rad-självförtroende fått sig en rejäl törn.

Så skönt det känns i mitt malmöitiska hjärta.

Enda smolket i glädjebägaren är att jag inte fick se LdB vinna över Linköping på IP igår. Enligt alla referat jag fått tag i var det en strålande bra match, och det känns tillfredsställande att läsa att många tycker att Malmö är bästa laget i årets allsvenska.

Now we're talking...

7-0, så ska det se ut. Sol och blå himmel över Malmö IP, och mål efter mål efter mål. Snyggare fotboll, jag är inte säker på vad den sloganen syftar på och vill kanske inte veta heller, men visst fan är det snygg fotboll man bjuds på. Kanske inte den tekniskt bästa match vi skådat, men det är jävligt tillfredsställande att se bollen i nät så många gånger på 90 minuter.

Ett snäpp närmare förstaplatsen, bara en poäng efter Djurgården nu och en väldigt mycket bättre målskillnad, 19 mot deras 9. Fast ska guldet bli vårt så måste Umeå förlora tre matcher och sannolikheten för det känns ganska minimal.

Snyggt igår bortsett från målen:
Den rosa tejpen på Astas knä, synd att de inte hade bortamatchkläderna på sig - det hade matchat perfekt.
QBIK-målvaktens krigsmålning. Vi fattade nog att hon försökte se lika skräckinjagande cool ut som Carre, men det borde hon insett att det är omöjligt.
Therese Jönssons tvättbräda. Forgive us for being en aning gubbsjuka, men det är svårt att låta bli ibland.
Sjögrans stolpskott. Ack så fint när hon drämde till så det dånade över IP, ack så nära att den gick in.

En fråga bara:
Varför har de slutat spela "I Feel Good" efter målen? Det känns tomt och konstigt utan.

Guldet...

...lär väl inte bli vårt i år heller, även om under fortfarande kan hända. Men då krävs att vi vinner alla kvarvarande matcher, och att Umeå och Djurgården förlorar några var. Svårt att se vem som skulle kunna utmana de två topplagen, förutom då möjligtvis Kopparbergs/Göteborg. Och där får vi alltså se upp lite, så att de inte går om oss också.

Att vi inte vinner Allsvenskan den här säsongen heller är väl inte hela världen, men en sak oroar mig. Carre.

Världens kanske allra bästa målvakt, hur länge orkar hon spela när det aldrig riktigt ger utdelning? VM-guldet känns oändligt avlägset med tanke på vilken grupp vi hamnade i, och LdB har som sagt ingen vidare chans kvar att bli bäst i Sverige 2007. Frågan är hur många säsonger till hon pallar, hur långt motivationen räcker? 29 är förvisso ingen ålder för en målvakt, men jag kan tänka mig att det börjar kännas segt.
Och utan Carre vet jag inte om jag kommer vilja följa svensk fotboll längre, hon ensam är halva behållningen med matcherna. Det skulle kännas oerhört tomt utan henne - färglöst, tyst och tråkigt helt enkelt. För vad vore fotbollen utan henne egentligen? Utan hennes högljudda ordergivning, hennes utflykter upp mot mittlinjen för att dirigera laget, hennes ilska över insläppta mål, hennes lysande räddningar, hennes... Tja, det mesta liksom? Alla andra målvakter blir så små och menlösa i jämförelse.

Nej, fan, ge oss ett litet mirakel. Ge oss ett guld så att Carre får nya krafter, så att hon stannar och förgyller svensk fotboll i åtminstone tio år till. Då blir jag glad.