2007-05-27

I väntans tider

Sitter här och väntar på resultatet från Djurgården-matchen. Ingenstans finns info att få, på Sydsvenskans hemsida kan man följa matchen MFF-Gefle "minut för minut", men inte ett ord om att Malmös damer exakt samtidigt möter ett av Sveriges bästa lag. Det är så inihelvete dåligt. Ibland känns det som om utvecklingen står still, hur länge ska man egentligen behöva vänta innan vi värderas lika högt som männen? Jag skiter i dem och deras löjliga lilla match, jag vill veta hur det går för mitt lag. Fatta!

Hur som helst, det är förfärligt att gå i ovisshet. När jag blir rik, det vill säga när jag antingen vunnit på Lotto eller gift mig med ett fotbollsproffs - förr eller senare måste väl även kvinnor kunna bli rika på att spela elitfotboll - då ska jag gå på varenda allsvensk match under hela säsongen. Nattåget upp till Skellefteå, 18 timmars resa för att få se LdB spöa Sunnanå. Det blir mycket fint. Yrkesdemonstrant, det ordet har tidningarna ju redan myntat. Jag ska bli yrkessupporter.

2007-05-24

Hjältar lik förbannat

Som min vän Z hade sagt (med en suck och en axelryckning): "Vad ska man säga?"
För vad fan ska man säga? 2000-talets snyggaste match, och så skulle det sluta så här? Jag vågar mig på en vild gissning - om det finns en högre makt så är vederbörande i alla fall inte från Skåne...

Men å andra sidan, vad spelar det för roll?
Älskade spelare, ni fick oss (läs: mig) att skrika och skratta och hoppa upp och ner och svära och jubla och må illa och nästan börja gråta och nedkalla himlens alla förbannelser över allt vad domare heter... Jag har ett gigantiskt blåmärke på vaden som jag inte har någon aning om hur det uppstått, vet bara att innan matchen var det där inte och sedan så fanns det plötsligt bara. Det är ganska bra betyg, när man inte märker att man slår sig halvt fördärvad.

Inte en enda spelare gjorde mig besviken, alla spelade som om det gällde livet och det var bara så vackert att se. Stundtals drog Malmö fram över plan i stil med tyska landslaget, som en armé som mejar ner allt i sin väg. Man kan få gåshud av mindre... Att det inte gav utdelning kan bara skyllas på gudarna/ödet, och på att domaren var ett kukhuvud.

Ja som sagt, ni imponerade hela bunten. Men jag måste ändå nämna mina absoluta favoriter.

Frida Nordin. Så sjukt imponerande den här säsongen, man blir helt lycklig av att se henne spela. Kvinnan tycks finnas över hela planen samtidigt, och hon är fan ta mig bra på allt. Vi tippar på att Frida blir VM-hjälte i höst.
Lina Nilsson. Ärligt talat, hur många har lyckats göra mål på Umeå?! Hur många knappt 20-åriga backar har lyckats med den bedriften, jag bara undrar? Det är där fokus borde ligga, jag fattar att det inte gör det men ändå... Självmålet sedan var bara så äckligt ironiskt, bolljäveln hade gått in i vilket fall som helst så varför varför varför var den tvungen att ta vägen om Linas fot? Så fucking ondskefullt av ödet, kunde inte bruden fått glädjas lite istället? Det var hon sannerligen värd.
Emma Stålhammar. Hör vanligtvis inte till mina favoriter, men verkade gripen av stundens allvar och var klart tuffare i sitt spel än hon brukar. Mer sådant!
Manon Melis. Hur var det nu, hon har ett skadat knä och två skadade fötter, och flyger trots det fram över planen? Det är nästan som om Formiga vore tillbaka, underbart med en spelare som är så snabb och smidig. Jag hoppas att LdB håller hårt i henne.

Och jag hoppas att Umeås sju feta år snart är förbi, och att Egyptens gräshoppor börjar dyka upp vid horisonten...