Beröm till UIK (tro det eller ej)

Läser på qx.se att Umeå IK skickat inbjudan till RFSL och andra Pride-besökare att ta med sig regnbågsflaggorna och komma och se dagens match mot Linköping på Gamliavallen.
Så himla fint.

Det är väl knappast någon hemlighet att det finns HBTQ-personer även inom elitidrotten, och det gläder mig något oerhört att man från UIKs sida nu väljer att uppmärksamma detta. Sedan hade det naturligtvis varit ännu roligare om någon/några av spelarna passade på att komma ut också, men jaja, baby steps kanske är bäst.

Min älskade flickvän, själv gammal fotbollsspelare, brukade i början av min supporterkarriär hyssja nervöst och vifta undan mig om jag gjorde några som helst försök till ömhetsbevis när vi var på Malmö IP. Jag lärde mig rätt snabbt att i sportsammanhang är vi alla hetero, eller möjligtvis asexuella, och har anpassat mig efter detta. Det känns rätt trist. Herregud liksom, läktarna kryllar ju av flator, det behövs ingen gaydar för att se det. Varför låtsas något annat?

Det är knappast som att damfotbollen skulle bli ignorerad bara för att folk vågade vara öppna med vilka de är. Inte mer ignorerad än den redan är i alla fall...

Men, kanske är det bara jag som resonerar så här. Jag är inte fostrad i idrottssammanhang utan i vänsterkretsar, där det personliga är politiskt och det snarare ses som något bra om man avviker från normen. Jag hoppas och tror att svenska folket, ställda inför det faktum att det finns lesbiska fotbollsspelare, inte skulle drabbas av moralpanik och tro att det förekommer orgier i omklädningsrummen och gud vet allt, utan mest rycka på axlarna åt det hela. Jag vet inte, är jag naiv?