Gaah

Dagens match höll på att bli den värsta jag sett sedan förra årets hemmamatch mot Umeå, vilken - som några av er kanske minns - var anledningen till att den här bloggen och supporterklubben överhuvudtaget grundades.
Usch. Jag har fortfarande lite förhöjd puls, efter slutsignalen var jag tvungen att sitta kvar på läktaren en stund eftersom mina ben kändes som spaghetti. Men, vi vann, och LDB FC Malmö är än så länge obesegrade i årets allsvenska. Gött.

Adrenalinet gör det lite svårt att fokusera, men några saker måste ändå nämnas.

För det första:
Domarinsatsen. Dagens domare, jag ska kolla upp vad hon heter, hamnar definitivt på svarta listan. Å ena sidan irrationella avblåsningar i mängder, å andra sidan solklara frisparkssituationer som hon glatt struntade i. Värst av allt var naturligtvis när hon dömde straff efter att en göteborgsspelare ramlat över en av våra spelare som låg ner på plan. Ärligt talat?! Hon får sämre betyg än Eva Ödlund, som annars är den värsta av dem alla.

För det andra:
Stéphanie Öhrström har imponerat på mig hittills, men idag var det en del som inte riktigt stämde. Första insläppta målet har jag ingen aning om vad det handlade om, hon stod bara stilla och såg på när bollen rullade förbi henne. Antingen en grav felbedömning av riktningen, eller så trodde hon att det var avblåst. Jag hoppas på det senare.

För det tredje:
Passningsspelet börjar se riktigt jävla bra ut. Stundtals verkade det ofokuserat därute på gräset, men när det stämde så stämde det verkligen! Ser bestämt ut som att herr Petersson har en plan.
Jag älskar för övrigt det faktum att han vill jobba med det spelarmaterial han har - som ju faktiskt har en grym potential - istället för att köpa in stjärnor från höger och vänster. Det bör löna sig i det långa loppet.
(Men alltså, vi kan gärna behålla Scasna och Aronsson och Yaren, missförstå mig rätt nu...)

För det fjärde:
Det svarta bandet runt Frida Nordins överarm är naturligtvis inget sorgband, utan en del av ett axelskydd/stöd efter hennes skada. Ibland är man inte så snabbtänkt...
Frida som by the way var strålande idag. Hallå Dennerby, klart hon ska ha en plats i OS-truppen!

För det femte:
Snälla låt mig slippa Charlotte Perelli åtminstone när jag är på fotboll. Snälla. Alltså verkligen, snälla. Om någon vänlig själ ville ta och spela in ett gäng ordentliga fotbollslåtar så vore det i sanning välkommet. Fast inte BWO. Jag förlåter aldrig den änglalockige lille tönten hans uttalande om damfotboll i samband med att VM-låten släpptes. Men det är en annan historia, den har jag redan skrivit om en gång.

För det sjätte:
Mina nerver klarar ärligt talat inte matcher som denna. Det kan inte vara nyttigt att älska fotboll såhär starkt, sista sekunderna när det var kaos framför malmömålet och ribbträffar och nästan självmål och fan vet allt, då trodde jag att jag skulle kräkas. Och så blåser domarjäveln, och jag tänker att jag rusar in och stryper henne för det där kan inte, får bara inte ha varit mål, det är så fruktansvärt orättvist men sedan ser jag att göteborgsspelarna hänger med huvudena och det röda diset framför mina ögon skingras och jag fattar att det var slutsignalen och inget annat och ja, det är ju löjligt. Det är bara ett spel. Men jag förstår precis varför läktarkravaller uppstår... Även om jag själv aldrig skulle ge mig på annat än döda ting, misshandel är definitivt inget som står på den här supporterklubbens agenda.

För det sjunde:
Shitshitshit vad Manon är snabb! I löööv it.