2011-10-15

Return of the subcomandante

Jag har inte skrivit på två år. Inte ens förra hösten när LdB FC tog SM-guld. Det är ju för fan katastrof.

Idag hände det igen. Andra raka SM-guldet. Och jag var inte där. Jag är fortfarande i exil, men mitt återtåg närmar sig nu. Nästa säsong sitter jag på Malmö IP:s läktare igen. Men ja, det är då, nu är nu. Och den här dagen har jag tillbringat framför datorn, klistrad vid Sydsvenskans liverapportering och Livescore. Efter matchen TV4-sporten och Sportnytt. Sydsvenskan och Aftonbladet. TV4 Play.

Fy fan vilka blandade känslor.

Det är så sjukt vackert det här. Frida Nordin gjorde mål inom loppet av en minut. Therese Sjögran. Katrine Veje. Sara Björk Gunnarsdottir. Caroline Seger. Lina Nilsson. Svårt att tro att det är sant. Svårt när man inte kan se det med egna ögon.

Jag fick tårar i ögonen. Så fel att sitta ensam och läsa om allt fantastiskt. Jag skulle ju varit där, med alla andra, i solskenet, på stammisplatsen. Applåderat. Skrikit. Skrattat. Hejat. Sjungit. Stampat. Hoppat. Dansat. Jublat. Känt spänningen innan, och euforin efteråt.

Men ja. Skitsamma. Ni vann, älskade lag, ni vann och det är allt som egentligen betyder något. Jag är så galet jävla glad för er skull. Och vansinnigt stolt.

Kärlek till er.

...

Dagens favorit är för övrigt Emma Wilhelmsson. Hon syns på nästan alla bilder och filmklipp, antingen med världens största leende som täcker ansiktet, eller hoppande och segervrålande. Speciellt mycket gillar jag de gånger hon dyker upp i bakgrunden under någon tv-intervju, studsar in i bild, skriker SM-GUUULD och studsar iväg igen. Eller Aftonbladets underbara foto där Lina Nilsson och Malin Levenstad kysser SM-bucklan, och Emma Wilhelmssons breda och smått vansinniga flin sticker upp bakom pokalen. Så himla fint.

Inga kommentarer: