Hahahaha...

"Har han någonsin varit nöjd med en domarinsats? Nej, det har han inte. De är inne i en dålig fas helt enkelt då dom tappar poäng som aldrig förr, och då förstår jag att de är frustrerade"

/Pernilla Larsson, domare

...

Jag svimmade fanimej nästan. Kommer inte ihåg LDB FCs andra mål, jag minns bara att jag stod upp och vrålade tills all luft i lungorna tydligen tog slut, för sedan flimrade det framför mina ögon och jag var tvungen att sätta mig ner med huvudet mellan knäna. Man ska komma ihåg att andas, även när ens älskade lag gör 2-2 mot UIK.

Förlåt förlåt förlåt förlåt för att jag tvivlade på er, ni var fantastiska! Krigade er till oavgjort, trots massivt motstånd, regnvått gräs och, gissar jag, en hel del nerver. Precis såhär bra - eller egentligen en rejäl bit bättre, detta var definitivt inte den mest lysande match jag sett er göra med tanke på en oroväckande stor mängd bortslarvade chanser, dåligt understöd och försvarsmissar - kan ni vara när ni ger er fan på det, och det gör mig så jävla lycklig. Det blev oavgjort men det kändes som en vinst, så jävla vackert, så skönt, så... Jag saknar ord. Kanske är det fånigt att bli så exalterad över ett gäng brudar som springer runt och jagar en boll, men det bjuder jag på. Shit alltså, vilken match.

Och Marta blev utvisad, helt sagolikt, det var bland det bästa på hela kvällen. Hahaha. Det var ingen lysande domarinsats den här gången heller, men det där röda kortet, där applåderade jag henne, Pernilla Larsson. Jag har aldrig tyckt om Marta, hon är kaxig och nonchalant och gnällig, något som känns rätt onödigt när man är världens i särklass bästa spelare. Och att ge sig på sina motståndare inte bara verbalt utan även fysiskt, det är så lågt så det finns inte. Pinsamma jävla divafasoner!

Jag antar att de känner sig lite skakiga nu, norrländskorna. Det borde de, två oavgjorda matcher och en förlust på de senaste tre spelade. Det är inte riktigt det Umeå vi är vana att se. Och det gläder mig något oerhört. Jag sörjer faktiskt inte ihjäl mig om inte LDB FC Malmö vinner guldet i år heller - vår tid kommer - men det skulle kännas så sjukt tillfredsställande att få se Umeå förlora. Ja jävlar.

...

Både damfotboll.com, svenskfotboll.se och sydsvenskan.se är ganska negativa i sina kommentarer om LDB FC, och jag kan väl hålla med om mycket men så väldigt orättvist tycker jag nu faktiskt inte att slutresultatet var. Exempelvis så gjorde både Manon Melis, Stéphanie Öhrström, Pavlina Scasna, Malin Levenstad, Maria Aronsson och Lina Nilsson berömvärda insatser. Vi fick inte spelet att hänga ihop så bra som vi borde, framförallt var det svajigt i första halvlek, men det gjordes många fina individuella prestationer. Sådant ska ge, och gav, resultat.
Umeå är vana vid att vinna, de förväntar sig det och har det mentala övertaget. Med tiden kommer malmöspelarna tillägna sig de rätta tankemönstren och då kommer segrarna komma som på löpande band. Så kan Andrée Jeglertz gnälla om att de inte hade turen på sin sida, men någon jävla gång måste ju även UIK ha förbrukat sitt lager av tur. Det var dags för oss nu.

...

Läser på dn.se att Umeås assisterande tränare visserligen tycker att Martas utvisning var korrekt, men att "hon tas väldigt hårt och vissa motståndare går till och med in för att skada henne." Bullshit, ärligt talat. Försök inte skylla hennes osportslighet på LDB FC, det är bara löjligt. Vi gnäller minsann inte över att Manon blev manglad mellan två umeåspelare, att hon fick en smäll så att hon låg i en hög alldeles utanför deras straffområde, eller armbågen som Emelie Ölander fick i ansiktet så att hon blev liggande alltmedans domaren låtsades som ingenting och lät spelet gå vidare.

Man kan inte vinna jämt UIK, vänj er vid tanken. Att Malmö lyckades spela oavgjort och nästan peta in 3-2 fast vårt spel inte var lysande, det handlar inte särskilt mycket om att världen är emot er, utan mer om att ni inte lyckades prestera på topp när ni behövde. Allsvenskan blir allt jämnare, och guldet är inte reserverat för er.