Hm...

3-0 borde inte vara ett resultat som gör mig besviken, men så är det. När man vet att LDB FC kan spela 7-2 mot Göteborg som ligger fyra i tabellen, så förväntar man sig lite mer mot Falköping som ju ligger näst sist.

Kanske är det oron över att Frida Nordin fick en smäll och tvingades utgå som smittar av sig på mitt allmänna humör, jag vet inte. Hur som helst så var det här ingen jätterolig match.

(Förhoppningsvis är det dock ingen större fara med min absoluta favoritmittfältare, utan mer en försiktighetsåtgärd inför VM. Annars får jag allvarligt överväga att byta favoriter, eftersom de tre jag alltid hyllar är skadade. Carre, Asta och nu i värsta fall Frida. Drabbar olyckan bara de jag tycker bäst om..?)

Man kunde trott att de tre målen i första halvlek - varav det första redan i sjätte matchminuten, borde varit förlösande för Malmö. Men tvärtom verkade det som om allting stagnerade efter det. Vi radade upp målchans på målchans utan att riktigt få till avsluten, Manon Melis gjorde massor av vackra löpningar men utan att det gav utdelning. Det var oerhört frustrerande att sitta på läktaren, och antagligen ännu mer frustrerande nere på plan. Vid ett flertal tillfällen slogs det onödiga passningar alldeles framför mål, jag hade önskat att man gått till avslut direkt istället. Varenda LDB-spelare har ju förmågan att peta in snygga mål, så varför passa bakåt och lämna över till någon annan?

Andra halvlek kändes det på något sätt som om Falköping var det bättre laget, naturligtvis inte spelmässigt men det är starkt att försvara sig så bra när man ligger under med 3-0. Jag hade nog räknat med att det skulle bli en ketchupeffekt, att Malmö skulle få blodad tand och bara fortsätta trycka in mål. Gissningsvis kände spelarna väl samma sak själva, att det borde rassla in mål var femte minut och så gick det bara troll i det. Synd, men inte hela världen.

Nä, jag ska inte klaga. Vi har gått om Djurgården, och knappat in ytterligare ett par mål på Umeå. Synd bara att de jävlarna skulle peta in det där målet mot Hammarby, 1-0 är ju så fruktansvärt nära 0-0 eller 1-1...

Vad mer?
Domaren. Jag har svårt för domare i allmänhet, och Eva Ödlund i synnerhet. Det är något så beskäftigt över hela hennes person, och hennes domslut känns för det mesta totalt irrationella. Som Cecilia Kottes gula kort, vad fan var det om egentligen? Mig veterligen var det ingen falköpingsspelare som trillade, inte heller blev de av med bollen? Kotte väger väl dessutom max 40 kg, jag kan liksom inte föreställa mig att hon gjorde något som skulle motivera en varning.

Avslutningsvis vill jag bara än en gång säga att jag älskar Therese Jönssons långskott. Vilken kvinna alltså.