Guldet...

...lär väl inte bli vårt i år heller, även om under fortfarande kan hända. Men då krävs att vi vinner alla kvarvarande matcher, och att Umeå och Djurgården förlorar några var. Svårt att se vem som skulle kunna utmana de två topplagen, förutom då möjligtvis Kopparbergs/Göteborg. Och där får vi alltså se upp lite, så att de inte går om oss också.

Att vi inte vinner Allsvenskan den här säsongen heller är väl inte hela världen, men en sak oroar mig. Carre.

Världens kanske allra bästa målvakt, hur länge orkar hon spela när det aldrig riktigt ger utdelning? VM-guldet känns oändligt avlägset med tanke på vilken grupp vi hamnade i, och LdB har som sagt ingen vidare chans kvar att bli bäst i Sverige 2007. Frågan är hur många säsonger till hon pallar, hur långt motivationen räcker? 29 är förvisso ingen ålder för en målvakt, men jag kan tänka mig att det börjar kännas segt.
Och utan Carre vet jag inte om jag kommer vilja följa svensk fotboll längre, hon ensam är halva behållningen med matcherna. Det skulle kännas oerhört tomt utan henne - färglöst, tyst och tråkigt helt enkelt. För vad vore fotbollen utan henne egentligen? Utan hennes högljudda ordergivning, hennes utflykter upp mot mittlinjen för att dirigera laget, hennes ilska över insläppta mål, hennes lysande räddningar, hennes... Tja, det mesta liksom? Alla andra målvakter blir så små och menlösa i jämförelse.

Nej, fan, ge oss ett litet mirakel. Ge oss ett guld så att Carre får nya krafter, så att hon stannar och förgyller svensk fotboll i åtminstone tio år till. Då blir jag glad.