Katastrof. Total jävla katastrof.

Yep. Nu är det kört. Hejdå allsvenskt guld, hejdå VM-guld. Carre är skadad och kommer inte kunna spela mer i år.

Jag fick tårar i ögonen när jag hörde om det. Så fruktansvärt orättvist, så förödande både för LDB FC och landslaget. Och för Carre såklart. Fy fan fy fan fy fan. Det är värst av allt, att tänka på hur det måste kännas för henne. Så helvetiskt bra som hon spelat i år, det känns så overkligt att tänka att hon inte... Nej. Hela grejen känns som en mardröm.

Det är inte det att vi inte har kompetenta ersättare. Både Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren är ypperliga målvakter, men ingen kan mäta sig med Carre. Carre är inte bara grym på att fånga bollar, hon är fantastiskt bra på att dirigera laget, ha överblick och - antar jag - inspirera sina lagkamrater. Jag tänker att om jag hade varit van vid att spela med Carre i ryggen, så hade det känts oerhört otryggt om hon plötsligt var ersatt av någon annan. Någon med mindre rutin, mindre självförtroende, mindre utstrålning. Jag har inte trott på VM-guld tidigare heller, men nu är det definitivt kört. En match utan Carre blir som en match med fyra-fem spelare utvisade...

Det här är den värsta dagen på väldigt väldigt länge.

Marta på Walk of Fame

Undertecknad gillar ju egentligen inte alls Marta, men när det sker framsteg på jämställdhetsfronten inom den förstockade värld som fotbollen utgör, så blir jag nästan tvungen att nämna det...

Enligt damfotboll.com kommer Umeå IK:s och brasilianska landslagets guldkalv Marta få sina handavtryck (eller var det fötterna? olika uppgifter från olika källor) placerade på Maracana-stadion i Rio de Janeiro. Där finns redan avtryck av storheter som Pelé, Garrincha och Ronaldo, men Marta blir både den yngsta och den första kvinnliga spelaren som hamnar där.

Kanske något för SVFF att ta efter?

Tabellen oförändrad. Men.

Umeå lyckades bara besegra Bälinge med 2-1, och Djurgården Linköping med 3-2. Det säger oss dels att Umeå inte direkt är i toppform, och dels att Malmö bättrat på målskillnaden lite igen. Sådant kan vara viktigt, även om det fortfarande ser mörkt ut vad gäller guldchansen.

Tur att spelarna får lära sig att de inte ska bry sig om andra lags resultat, annars hade de nog blivit psykade av tabelläget.

(Jag borde också lära mig.)

LDB FC skötte sig exemplariskt idag på ett IP fullt av vattenpölar. Passningsspelet flöt näst intill fulländat - det är länge sedan jag såg så många snygga dribblingar i en och samma match - och det är märkligt att det inte blev fler mål än tre. Visserligen var Sofia Lundgren bra i AIK-målet, men med tanke på hur Malmö hade grepp om matchen i princip alla 90 minuterna, så kunde det gott ha gett lite bättre utdelning.

Frida Nordin var som vanligt inblandad i en mängd vackra anfall, och för en gångs skull fick hon faktiskt göra mål själv också. Ett mycket snyggt sådant dessutom.

Jag måste förresten säga att jag nog är lite småförälskad i hela backlinjen. De gör ett så sjukt bra jobb, visserligen under överinseende av Carre som dirigerar dem hit och dit som... eh... små hundvalpar, men ändå. Även utan hennes order är det imponerande hur skickliga de är. Känns som om de växer för varje match, jag ser oerhört mycket fram emot att följa dem de närmsta åren. Det allsvenska guldet ligger då inte många år bort om vi får behålla Jönsson, Levenstad, Wilhelmsson och Nilsson i Malmö.
Ja, det är en fröjd att se dem. Ta till exempel Therese Jönsson. De där små trippande stegen som följs av väldiga långskott som dånar på IP. Hon tacklar motståndare nästan som en värdig arvtagerska till Frida Östberg. Och hon kommer som från ingenstans och slår passningar till Nordin och co uppe vid straffområdet.
Eller Lina Nilsson. Hon spelade vid mer än ett tillfälle idag halvliggandes på plan, men lyckades ändå hålla bollen i spel och antingen passa till en lagkamrat eller själv vinna tillbaka den. Även hon slår fina passningar in framför mål, gör ruscher och vinner närkamper.

Det vore då fan om vi inte ska kunna slå Umeå i höst. Med det här laget liksom.

Sista matchen på en halv evighet. Typ.

Mm, det känns allt lite dystert. Nästa hemmamatch är först 12:e augusti, alltså om en månad. Det är väldigt lång tid. Dessutom är vi redan inne på omgång 15, vilket innebär att det efter ikväll bara återstår tre ynka matcher på Malmö IP. Sedan får vi vänta till april. Jag minns med fasa förra vintern, abstinensen var svår redan i januari och eftersom mitt fotbollsintresse bara ökar för varje match jag ser så inser jag att vintern kommer bli svår i år. Ack.

Men den dagen (det halvåret!!) den sorgen. AIK står för motståndet i aftonens match, de ligger snäppet över Hammarby i tabellen och bör alltså inte heller de vara något problem för LDB FC. Men, betänk hurpass jämn söndagens match ändå var i nästan 70 minuter, allting kan naturligtvis hända.

Våra största konkurrenter då? Tja, Umeå möter Bälinge och det lär tyvärr knappast bli en av deras - sorgligt sällsynta - förlustmatcher. Jag tippar många mål och tre poäng till UIK. Lite ljusare ser det då ut vad gäller Djurgården, de möter ett Linköping som förhoppningsvis är revanschlystet efter alla förluster och det något onödiga nederlaget mot Umeå härom veckan. Fast... Nja. Jag tror att Djurgården tar hem segern trots allt. Men jag hoppas på Hedvig i Linköpingsmålet.

Slutligen: Eftersom jag haft den äran att bli uppmärksammad av kvinnan bakom malmömatchreferaten på damfotboll.com, så måste jag naturligtvis ta tillfället i akt att tipsa om hennes blogg. Den heter Tankar om sport, och finns i länklistan här till vänster.

Okej mina vänner... Vi ses på IP!

Vi klättrar...

4-0 i en klart godkänd match. Fortfarande trea i Allsvenskan efter att Djurgården spelade 1-1 mot Sunnanå, men nu bara en poäng upp. Och ännu bättre målskillnad. För att bli svenska mästare i år krävs nu att Malmö vinner alla sina matcher, och att Umeå dessutom förlorar ytterligare en av sina. Eller om de spelar oavgjort en gång, fast då måste Malmö se till att göra totalt 12 mål mer än dem under resterande matcher. Jag vet inte vad som är mest osannolikt.

Nå, dagens match var det ju... Stundtals mycket fint spel av hemmalaget, men Hammarby bjöd på hårdare motstånd än man kanske räknat med, och ett tag i andra halvlek undrade vi på läktarna vad LDB-spelarna egentligen höll på med. Det stressades fram och tillbaka, slogs konstiga passningar och annat som är totalt onödigt när man leder med 1-0 och faktiskt är det bättre laget. Sedan lossnade det, Emma Stålhammar gjorde både 2-0 och 3-0, efter föredömligt snyggt framspel av Frida Nordin. Stålhammar hade även chans på hat trick, men missade det då hon stod strax utanför straffområdet och knöt skorna när inlägget kom...

Hammarbys målvakt bjöd på mycket märkligt spel. Hon gjorde flera stycken väldigt fina räddningar, och flera stycken väldigt taffliga misstag. Några gånger var hon nästan ute vid mittlinjen, vilket inte är så lyckat när det innebar att hon var på höjd med Malmös forwards som just påbörjat ett anfall. Men, varför klaga, inte gör det mig något att hon släppte in fyra mål.

Domarens insats var inte den mest lysande jag sett heller. Vid ett flertal tillfällen stod hon i vägen för bollen och/eller spelarna, för det mesta lyckades hon hoppa undan men en av gångerna fick hon bollen rätt på benen och gav därmed bort den till Hammarby, i vad som annars mycket väl kunde blivit ett fint malmöanfall.
Dessutom undlät hon att dela ut rött kort till en hammarbyspelare, efter att denna i frustration över att inte få tag på bollen tog ett brottargrepp på Malin Levenstad och lyfte undan henne. Solklart läge för utvisning, men det blev bara gult kort.

På tal om ingenting - är det någon som vet var nya klacken kommer ifrån? Ett gäng brölande tonårsgrabbar som inte fanns på tiden laget hette MFF, vad är de för några egentligen?

Mest imponerande idag:
Doras mål. Rätt upp i krysset från typ 20 meters håll.
Att Frida var inblandad i tre av fyra anfall som ledde till mål.